Varför kan du inte erkänna att du älskar mig? Vi får det ur världen, kan vika ihop vår karta för gott 

”Det största problemet för oss

Var att du var på riktigt

Men jag var ditt spöke”

Det är som att saker inte får vara vackra, det måste vara en tävling eller ha en agenda eller beräknas illa. Det får inte betyda. Vad gör man om man älskar det intima? Om man älskar att låsas upp? Men inte kan utan större mening, om det krävs genuin omsorg? Jo då hamnar man utanför. Åtminstone i känslan.

Ingenting får bara vara, i sitt eget universum, allt ska vara betydelselöst. Igår fanns inte. I morgon får inte finnas. 

Jag har ingen plats 

Vara nöjd

Istället för att gå från pokal till börda:

Tänk om man fick vara galaxens stjärna,

en bland miljarder

En diamant i en snårig skog 

Hålla i sin egen puls

Du låter mig alltid vinna. 

Jag läser ett gammalt brev där jag beskriver att jag drömt att du sa ”det skulle vara kul att göra något annat än att knulla och så går du”. En bisarr upplevelse, så osannolik. Du frågade mig om vi kunde dricka kaffe utomhus men då hade jag glömt att jag hade förutsett det. Då hade jag glömt att jag är kär i dig.

Du sa att

Nej du rättade mig: det är asteroider

Ditt första smeknamn för mig var en himlakropp som först kategoriserats som asteroid men sedan visade sig vara en komet. Den var i en kort stund båda två, vilket är omöjligt förutom i språket och beskrivningarna. 

Det var vi
Jag vågade inte påminna dig. 

Väg in i mig bara för dig 

Efter dig:

Läsa 

Skriva kärlekshistorien

Bygga muskler

Baka chokladkakor, seg botten, tryffel

Riva ner alla murar

Framför mig

​Det gör känsla i mig. Din lust. Det gör brev i mig, det gör eko 

”Jag ska linda kärlek runt dina ben”

Lodet når mig plötsligt. Ett ljud så tydligt att jag kan se det med blotta ögat