150 veckor

Jag letar genom alla blickar för att hålla andan hitta dig släppa ut all luft som
Uppe på berget
Rastlöst rasade ner
Den stelt städade våningen eller det varma pianot, bredvid oss

Jag vill gråta till dig och säga något om
Du förstår inte och
Du ljuger med kroppen, med språngmarchen. Du ger mig vägar att fly på och alla möjligheter bort från dig av omtanke. Tänk om. Jag skulle stanna.

Men då får jag bara höra sanningen och jag kan inte förstöra mitt liv genom att tro på den. Förstår du? Att jag tror varenda ord, att du menar allt du gjort med mig. Min älskade. Att dra tjära ur kroppen, jag försöker allt för att inte förklara att jag älskar dig

Jag måste. Se dig. Men jag förlorar förståndet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: