Lunden

Hon är ute,
(Ja det är tveksamheterna röst)
Kanske är hon ute
Själv välte hon sig sidledes
Smög bort från biblioteket så inte
Musikern i entrén skulle märka
Där han grät händerna
För att han aldrig märkte andras gråt
Och nu drar ensam allt lass i personen

Kanske är hon ute
Stulits av döden i astrakanerna
Ofrivilligt duckar hon hastigt under mina fingrar
Lämnar min mun tom på luft
Men inte för att vara elak mot mig
Hon vet inte att jag finns, letar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: