Vaken

Jag väcks av tranorna. De tjuter, ljust men djupt och hårt. Min kropp och morgonluften som är alldeles för kall för att förbises. Jag tappar kroppskontroll och luften går in och genom mig. Där huden är som tunnast skaver det nästan. Ryggslutet, brösten, ovansidan av fötterna. Läpparna känns varma, jag hukar mig ner och motstår ingenting. Tranorna är över huset nu, de är tysta och sörjer inte åkern. Jag har inga hål kvar nu, vindpusten från backen täppte igen det sista. Insvept i silver, väl inne läggs hela min kropp mot kaklet framför elden för att bli jord igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: