klappade

jag måste upprepa mig här. det handlar inte om storleken eller styrkan, det spelar ingen roll hur mycket eller lite maktförhållandet ändras när jag håller i tyglarna mot när jag står bredvid barfota. det finns inga genvägar, jag flämtar och svettas och känner mig egen sura doft, jag är hungrig och springer. hon springer också, först var hon min vän men jag blev fälld till marken av en hals som väger mer än båda mina ben. jag har hår i munnen. nu kan hon bedöva all smärta. jag gör ingenting för henne, men avstånder krymper och jag får röra vid hennes fölunge. ljus och ljummen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: