hittar inte

– Vet hur du de vita linjerna i mitten av vägen ser ut? Det är mitt enda minne av en dag. Allt annat är släppt.
De lade sig närmre kroppen. En mage som arbetade med ris och grönsaker, kokosmjölk i mungipan.
– Tack Gud för den här hjässan under mina fingrar
– För mig är det bara smuts. När du ser in i mig med allt utom ögon så vänderströmmarna. Lera blir till vatten.
– Säg inte till mig att du förstår när jag berättar det här! Men säg inte heller motsatsen.
– Var tyst och visa insidan på ett sätt som inte går att inbilla.
De håller kroppen hårt i famnen men vågar inte. Vill visa alla drömmar men kan inte
– Du måste säga något Jag ser din ryggrad som ett rep och följer jag dig kommer den hänga mig som en laglös. Har jag tur kan jag göra det till något annat, fatta tag med munnen tills tänderna vitnar. Dras levande ur den här sängen.
– Men det är jag som kommer tvingas se på dig gående!

Att din röst följer mig,
plågar det ditt samvete?
Sprickorna i huden och naglarna
hårbotten armveck nycklarna till benmärgen
kroppsdelar saliv mage
där dröjer du

”Finger ett och två behandlar barndom och att du nästan är kvar i den. Ena foten i
sankmarken så brun och ovänlig. Smärtsam säger du ibland. Någonting fult säger du
också. Ditt huvud något fult av detta dåliga minne och värsta fantasier. Dina spår, dina
sår, dina värkar. Det är tillåtet att lida och det är tillåtet att vara hjälplös. Säger du. Trots
vetskapen om att du måste sluta någon dag och det snart, för knådandet av denna deg blir
inte bröd det blir gråt. Det FINNS akter att gråta till och tider för gråt men inte hos
DENNA tid”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: