Titulerad

Det känns så innerligt och intensivt. När jag snuddar vid det så brister hinnan direkt, kopplingen till allt jag trycker undan görs med en hastighet som får ljusets egna att mörkna. Och så mycket annat också. Jag kan gråta för föräldrar med famnar av döende barn men inte bara för att jag är mor, eller för utsatta kvinnor för att jag är kvinna. Mina vattendepåer är fyllda och saknar botten. Det finns så mycket bild och text och film och färg och form som jag medvetet och med en elefants styrka trycker tillbaka ner i djupet. När jag väl börjar gråta går det bara att urskilja en enda känsla; jag kommer aldrig sluta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: