Meta

Jag minns. Jag minns. Jag minns plastflaskorna utan etikett. Lukten och askan inne på toaletten. Fimparna och hålen i tröjorna. Kräm och smörgåsar till middag. Att hon kokade potatis och sa åt oss att det var klart, dags att äta. Staplandet. Att jag trampade på en rostig spik och försökte väcka henne, det blödde och jag skrek men satte till slut tyst på ett plåster själv. Hur jag lärde mig den minimala men livsavgörande skillnaden på en flaska och ingen. Att jag ställde in mjölk och smör i kylen som stod framme när vi kom från skolan. Att hon alltid satt kvar på vägkrogen när vi ätit klart och gått hem. En böjd rygg. Breven från släkten. Hennes nya kompisar som bara kom ibland. Att jag inte fick ringa mormor efter den gången jag sa att mamma vägrade vakna och mormor kom jättesnabbt. Min första och sista klunk vin när jag trodde den lilla gråspräckliga koppen med lila prickar på hade vatten i sig. Kvällarna hon nattade oss och kvällarna hon inte, och jag skrek att hon skulle komma in för det var det som var normalt. Hur man smidigast spär ut en sjuttis med vatten. Hur alla lät henne dricka sprit fast jag var med. Jag minns inte hur det såg ut när en elvaåring ger upp, men hur hon vägrade vakna, bara snarkade. Ljudvolymen, teven och skivorna, det var inte musik, oavsett texter och gitarrist. ‘”Snälla sänk jag vill sova”. När hon förlorade körkortet, polisen såg henne rulla ner i diket med bilen. När någon hittade en kvinna på gräsplätten utanför ica, sovandes på mage, drömlös, kall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: