Mars II

Första gången jag såg dig ville jag ha dig mer än luften i rummet, du såg över mig och jag höll i mig inifrån för allt vad jag var värd för att inte kasta mig, åt fel håll, för snabbt. Om jag bara kände en känsla var det ömhet, och om det var två så även ömhet för dig. Jag har aldrig sett en sådan blick för en hand. Du bar på ett manifest tillverkat bara av dig, det handlade om hela landet och hade små teckningar med pilar men förklarade ingenting utan din röst. Franska experiment och italienska tyger smekte näsa och knän, gjorde oss större och viktigare än tider och färger. Mitt bål bars av talgoxar, sparvar, lärkor, men det var du som hade rovfågelns öga på dörren. Ändå kallade du mig farlig, som om jag visste vägen och kunde hitta ut. Det kan jag inte, blicken sotig och röd, jag ber dig att sluta skimra så jag kan börja skymta vägen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: