December

Finger ett och två behandlar barndom och att du nästan är kvar i den. Ena foten i sankmarken så brun och ovänlig. Smärtsam säger du ibland. Någonting fult säger du också. Ditt huvud något fult av detta dåliga minne och värsta fantasier. Dina spår, dina sår, dina värkar. Det är tillåtet att lida och det är tillåtet att vara hjälplös. Säger du. Trots vetskapen om att du måste sluta någon dag och det snart, för knådandet av denna deg blir inte bröd det blir gråt. Det FINNS akter att gråta till och tider för gråt men inte hos DENNA tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: