Det är inte tänt där

jag kan vara här, jag kan vara lugn och långsam
men jag kan också skriva dikter som inte handlar om snö
men om hur hon livrädd sätter sig i bilen och åker med dig
någonstans i hennes huvud virvlar förlorade söner förbi,
fingrarna är för kalla för att rätas ut, sättas ner
benen bär till sängen och aldrig mer upp
aldrig mer genom det vädret och vindarna över gruset
mellan brevlådan och dörren
aldrig mer en orörlighet som förstummar alla de rosor
hon plockat för mig
jag kan klösa ur dig ögonen och jag kan inte sitta här tyst
hon kan det, nästan bara
och mumla med pelargoner om damernas,
minns du om hon minns att i afton
damernas seger, hon förde dem mot seger
eller mot huset där hon själv nu sitter fridlyst
läser om hennes vakna tomtar och andra
dikter om snö
jag är lugn men önskar du ska frysa
jag är lugn men jag menar det, intill den ruttna märgen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: