det kommer en dag

hur det svider när jag försöker att inte vara arg
varje gång någon målar ett träd
jag är
också utan grenar och löv
som godstågens enorma bromssträcka

det finns ingen annan. hjärtat springer. natten trycker bort dagen

utmattande detaljer som aldrig vattnas ur
människan är så liten
jag är så arg
ändå
försöker
locka med hårets lockar
fastnar med blicken på lokets lyktor

1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: