Reykjavik 2008

– Han rör vid sina läppar när han läser. Nyrakade kinder, lite röd om näsan, hyn som gör åldern osäker.
– Trettiosju eller tjugofem. Annars hade du valt någon annan.
– Blåa ögon, ljusbrunt hår, stora händer, tyvärr nagelbitare. Mörkblå tröja med lösa trådar. När vänder han blad nästa gång tror du?
– Snart. Fortsätt.
– Nästintill nyklippt, rak näsa, tjocka ögonbryn.
– Trettio?
– Ungefär. Trettiotvå.
– Och örsnibbarna?
– Borta, men inte som i skadade utan som att öronen är skapta så. Nu vände han blad. Lila strumpor. Böckerna är på engelska men han läser långsamt. Then we came to an end. Trummar på läpparna.
– Vad är det han vill göra?
– Han petar sig i näsan! Han vet inte om att vi tittar på honom.
– Snart frågar jag var han kommer ifrån.
– Han petar sig i näsan igen.
– Varför är han så rastlös? Är det hans första dag här?
– Kanske. Då måste han bo på hotell.
– Länge leve ensamvargarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: